West family

Nu när vi har gratis internet på hotellet passar vi på att lägga ut några foton…

Vi körde 500 km på denna grusväg från Nampula, Mozambique till Malawi.

Barn överallt….här har vi en hel grupp efter oss i Malawi. De var fascinerade av kameran.

Isaac på cykeltaxi.

Barn som leker vid Malawisjön.

En kvinna som diskar i bakgrunden.

I Chimoio, Mozambique bodde vi i denna husvagn. Hög mysfaktor!

Hästsafari söder om Mutare i Zimbabwe. Vi hade hela parken för oss själva!

Vi såg bland annat ett giraffpar på vår hästsafari.

Fler djur…

Vid Great Zimbabwe Ruins med en Sydafrikansk familj som vi lärde känna.

VICTORIA FALLS!

Elsa och Isaac vid Victoria Falls. Isaac firar sin åtta års dag!

Victoria Falls Bridge från 1905. Vi gick över bron och tog en fika i Zambia.

I den här salen fanns det plats för tio patienter

Myggnät och potta under sängen, vad mer kan man begära?

Journalvagnen

Idag gick vi till sjukhuset som jag skrev om igår. Själva byggnaden är stor och pampig men endast en del används som sjukhus idag. De hade en avdelning för barn och en för vuxna. Här och där i byggnaden bodde det också  familjer. En hel familj  bodde i ett rum och kvinnan i familjen  handtvättade sjukhuspersonalens kläder som hängde på tork kors och tvärs i deras hem. Några av kläderna hade “Århus Sygehus” stämpel på. De måste ha fått dem av någon hjälporganisation.  Just nu hade sjukhuset sju barn och tre vuxna inskrivna. Vuxenavdelningen hade tio sängar i en sal. Det var en dyster syn. Lokalerna var skitiga och lakanen var i stort behov av en ordentlig tvätt. På sjukhuset jobbar 15 sjuksköterskor och en läkare. De tillgodoser vård för 19000 personer som bor på ön. Är man inte tillräckligt sjuk när man läggs in blir man det garanterat på sjukhuset. Jag hoppas verkligen inte att man blir allvarligt sjuk här. Skulle man ha den oturen blir det nästa plan till Johannesburg eller hem till Sverige.  Visst finns det brister i den svenska sjukvården och ett stort behov av mer pengar och personal men man får lite perspektiv när man ser detta.  Tänk vad bra sjukvård vi har i Sverige.

Måste bara lägga ut den här bilden på Isaac och pytonormen. När vi satt i bilen och körde såg vi plötsligt hur en kille höll upp en orm med en pinne vid sidan av vägen. Han hade hittat den i ån där de skulle simma. De hade dödat ormen, vi försökte fråga dem vad de skulle göra med den men tyvärr förstod vi inte varandra.

Gamla sjukhuset där en del fortfarande används

Samuel på takterassen där vi bor

Isaac vid en ruin

Nu befinner vi oss på ön Ilha de Mozambique som ligger utanför Mozambiques norra kust. Det var en lång körtur hit men det var värt vart enda km och ett löst avgasrör. Ön har en lång historia och blev en viktig handelsport när portugeserna började härska här på 1500-talet. Hela ön är som ett stort museum. Nästan alla husen på ön är från 1600-talet, en del har restaurerats men de mesta är bara ruiner. Som byggmateriel till husen har man använt en hel del korall. Det är otroligt vackert här med alla ruiner och med havet i bakgrunden. Utbudet av livsmedel är begränsat så när vi lagar mat själva blir det pasta, som vi köpt med oss från fastlandet, och några tomater och chili från marknaden. Det brukar bli rätt gott ändå. Till frukost blir det nybakat bröd som det finns gott om och olivolja till, det finns varken smör eller ost. Men vi har ätit gott på de få restauranger som finns. Vi bor på Ruby’s, ett backpackerställe som har varit en ruin, superfräsht och smakfullt restaurerat. Har träffat en hel del trevligt folk och här kan vi tänka oss att stanna ett tag.

Båten vi seglade med

Samuel och bondens dotter med kassavarötter

Här rostas cashewnötter

Vår tid på Casa de Mar börjar lida mot sitt slut. Trots att vi är isolerade här utan bil har vi haft fullt upp. Des och Mary, som äger stället har varit helt underbara. De har inga andra gäster här nu eftersom det fortfarande är lågsäsong så vi har följt med dem till byn, kyrkan och åkt till några restauranger i närheten. Vi har blivit vänner med dem! Så våra tre veckor av öliv blev rätt fullspäckade. Några dagar sedan tog Des och Mary med oss på sin båt. Vi snorklade vid revet som ligger precis i närheten. Såg både Doris och Nemo. Sedan åkte vi lite längre ut på havet och skulle fiska, men både Samuel och jag blev så sjösjuka att vi var tvungna att vända tillbaka. Jag låg och hängde över båtkanten och spydde medan Samuel satt kritvit med tom blick. Vi är nog inga båtmänniskor har vi kommit fram till. Sedan fick barnen åka släde bakom jeepen på stranden. De var i extas.

Igår behövde vi åka till en stad som heter Maxixe för att förnya våra visum. Vi tog båten över en vik från Inambane. Det finns en kommersiell båt som åker regelbundet eller så kan man åka med någon privat gubbe i deras lilla träbåt. Des förhandlade priset med en av båtgubbarna. Vi gick ner till stranden och fick vada till båten som såg ut som den hade haft sina glansdagar alldeles för länge sedan, en gammal träbåt med segel som satt fast med några rep i bambuträd. Det låg lite vatten på botten och jag tänkte “Herregud!” Flytvästar, vad är det? Vi hade bra vind så färden dit gick rätt så fort, på vissa ställen var det så grunt att man skulle kunnat gå bredvid båten. En av killarna skopade upp lite vatten då och då. Hemfärden tog längre tid eftersom det inte blåste ett dugg, skeppargubben puttade båten framåt med en bambupinne. Visumen får vi hämta om en vecka så vi stannar i området åtminstone så länge till innan vi drar norrut.

Elsa utanför bageriet i närmaste by

Elsa vid vår stuga

Isaac och Casa de Mar

Nu har vi varit i Mozambique i drygt en vecka och vår pålitliga Audi har tagit oss ända upp till Inhambane, ca 500 km norr om Maputo. Vägarna har varit ett äventyr i sig. På den största och enda vägen genom Mozambique har vi sick sackat i 30km/h på vissa ställen för att undvika alla hål (potholes). På vissa ställen har det varit mer hål än väg så vi har kört bredvid vägen. Är det inte hål i vägen står det oftast en massa kossor mitt på vägen och stirrar på oss.

Just nu befinner vi oss på ett ställe som heter Casa de Mar och ligger precis vid havet, något söder om Inhambane. För att ta sig hit måste man ha en jeep då “vägen” består av sand. Vi parkerade vår bil i närmaste by och fick skjuts med värdfolket i deras jeep. Det tog oss en timma att ta sig hit. På Casa de Mar har de väldigt låg profil, det finns endast fyra hus varav ett bor värdfolket i och en renoveras. Så vi är ensamma på en 30 km lång strand. Stranden är oändlig och det ligger korallrev precis i närheten. Varje morgon kommer några lokala killar och säljer oss dagens fångst som oftast är räkor och någon fisk. Ett kg fisk kostar 17 kr.

På mornarna har vi hemskola med barnen och Samuel redigerar sin bok. Efter lunch brukar vi gå ner till stranden och bada samt snorkla. Imorgon ska vi till en familj som nbor i en hydda ca 6 km härifrån. De ska laga oss traditionell mat av caschewnötter som det finns gott om här. Vi ska få se hur man plockar och skalar nötterna. I helgen ska vi åka med jeep på stranden till näramaste by (6 km)för att äta på “restaurang”.

Det är inte alltid så lätt när man ska handla mat i Sydafrika. Elsa hade beställt lasagne till middag så jag skrev en inköpslista och åkte till Pick n Pay för att handla. Köttfärsen är billigare än i Sverige, all kött över huvudtaget är mycket billigare här. Så vi äter ofta goda stekar och har ratat köttfärsen för vem vill äta köttfärs när det finns så mycket fint och billigt kött. Men idag skulle vi ha lasagne var det bestämt, tillls jag kom fram till pastahyllan. Barillas lasagneplattor för 50 spänn!! Skojar dom? Nej det är inget aprilskämt men vi har upptäckt att de mesta av importerade varor är mycket dyrare än de inhemskt producerade. Så vi har försökt handla sydafrikanskt i största möjliga mån för det känns löjligt att betala ockerpriser.

…ingen lasagne..hm tänker jag, då får det bli lite vanlig pasta då. Men inte Barilla för 34 spänn utan det fick bli pasta tillverkat i SA för 10 kr.

…och så måste vi ha lite frukost också. Skulle vara kul att prova på något nytt som Shredded Wheat, kommer ihåg det från USA. Det lät ju gott…elller vänta nu…80 spänn för ett paket. Nä, då får det bli cornflakes istället….

Så var det med den shoppingrundan…Men det blev god spaghetti bolognese med gott rödvin till  och alla var nöjda.

Elsa och Isaac i hamnområdet i Kapstaden.

Igår gick vi en promenad på Fish Hoek Beach. Isaac nästan snubblade på den här alien maneten!

Vår grannes hund och barnens favorit Mr D’Arcy fick följa med på promenad

Smile!

Elsa och  Mr D’Arcy

Här är jag med mina nya glasögon. Optikern tyckte att jag behövde läsglasögon eftersom jag blir trött i ögonen när jag läst mycket.  När jag läser måste jag  hålla boken jätte nära men det behöver jag inte nu längre. Jag fick välja glasögon helt själv och det blev ett par lila glasögon.

/Elsa